Vi har nu under hela vårt jubileumsår försökt berätta Allmännyttans och Sigtunahems historia. Det är bara ett kapitel som återstår. Och det är kanske det viktigaste, närmare bestämt "framtiden"! Finns det någon allmännytta om 10, 20 och 30 år? Om det tvista de lärde! Vi har intervjuat kommunalrådet Anders Johansson och oppositionsrådet Peter Kockum om deras syn på framtiden kanske i första hand sett ur ett kommunalpolitiskt perspektiv men också med tyngdpunkt på Sigtunahems framtid.
Text: Marina Helge, Marknadschef
Befolkningsomflyttningar, hushållsbildningar och pengar.
Dessa tre ord innehåller kärnan i det moderna samhällets bostadsförsörjningsfråga. Befolkningsrörelser och hushållsbildningar skapar efterfrågan och överskott. Tillgång på kapital utgör en nödvändig förutsättning för att kunna tillgodose efterfrågan, liksom att hantera överskott.
Synen på byggande och finansiering har varierat över tid. I folkhemmets välfärdspolitik tog staten huvudansvaret för ekonomin. Genom lånevillkor och byggnormer styrdes bostadsbyggandets omfattning och inriktning. Ansvaret för planering och genomförande tilldelades kommunerna. Fördelaktiga lånevillkor gav de kommunalt ägda företagen faktiska möjligheter att bygga bort bostadsbrist och dåliga bostadsmiljöer. Under resans gång gavs också allmännyttan rollen som bromskloss mot vad som betraktades som oskäliga marknadshyror. Genom bruksvärdessystemet skulle de negativa följderna av privat bostadsspekulation hållas tillbaka.
Under folkhemsepoken var samförståndet kring denna lösning av bostadsfrågan stort. Statens satsning på bostadsfrågan sågs som en tillgång av i stort sett alla aktörer på marknaden. Att lösningen hette storskalig produktion och industriellt byggande var också de flesta överens om.
Ändrade politiska förutsättningar i bostadsfrågan
När det nu under 2000-talet är dags att försöka komma tillrätta med regional obalans, boendesegregation och höga byggkostnader ser förslagen till lösningar mycket annorlunda ut. Staten har begränsat sitt stöd och sin styrning samtidigt som tilltron till den privata marknadens förmåga har växt. Genom avregleringen har kommunerna övertagit en stor del av den ekonomiska risken, vilket fått några att tveka inför ett fortsatt åtagande i bostadsfrågan. Det tidigare politiska samförståndet kring bostadsförsörjningens lösning finns inte längre.
Allmänyttan och framtiden?
Om allmännyttan var en del av folkhemmets välfärdsprojekt har den då någon framtid i ett samhälle som bygger på andra ideal än folkhemmets? Mitt personliga svar är tveklöst ja! Kan man lära sig något av historien borde det vara att bostadsförsörjningen underlättas tack vare de allmännyttiga företagen. Bostadsmarknaden fungerade sämre när bostaden sågs som en enskild angelägenhet och bättre när den började betraktas som en social rättighet och som en del av välfärdssamhället. Men för att allmännyttan även fortsättningsvis ska kunna spela en positiv roll i bostadsförsörjningen krävs att den består i sådan omfattning att den utgör ett möjligt alternativ för stora grupper av befolkningen.
En annan anledning till att jag tror att allmännyttan har en framtid är den förändringspotential de kommunala bolagen visat under de senaste decennierna. Förvaltningen, nyproduktionen, miljöfrågorna, förnyelsen av äldre bostadsbestånd, hyresgästernas inflytande och aktiva medverkan samt inte minst det bostadssociala engagemanget. I detta har allmännyttan mer än andra aktörer på bostadsmarknaden hittat vägar för att tillmötesgå det senmoderna samhällets krav och ideal!