Text: Marina Helge, marknadschef
Få branscher har nog varit med om en resa liknande allmännyttans. Förutsättningarna för verksamheten har sannerligen växlat och blivit föremål för många olika politiska viljeyttringar. Branschen växte fram i en tid av nöd; brist på bostäder, trångboddhet och lort. Det i ett Sverige präglat av stora klasskillnader. I städerna slog sig barnrika familjer ned i rum och kök och tvingades finansiera hyran med inneboende. Situationen var absurd för det stora flertalet familjer. Bostadsfrågan kom att bli en av de viktigaste politiska frågorna i Sverige under efterkrigstiden. Det skulle dröja ända till slutet av 1960-talet innan tecken på en vikande marknad gjorde sig gällande i alla fall inom allmännyttan. Då var det redan försent att bromsa, de politiska målen låg fast sedan några år in på 1960-talet. 1 miljon nya bostäder inom ramen av tio år!
Rekordbyggandet var tänkt som lite av en gåva till det stora flertalet, alla skulle få möjlighet till en rymlig, välutrustad bostad, med all tänkbar hygienisk komfort, till så klart en rimlig penning. De flesta stod därför ganska förbryllade inför det faktum att folk plötsligt ratade de stora fina bostäderna i förorten. Om det berodde på fartblindhet eller ideologiska ideal ska jag låta vara osagt men de facto hade man inte bara byggt för alla, utan också lika för alla. Det under en fas i Sveriges utveckling då gemene man fick en allt bättre vardagsekonomi och levnadsstandard som i sin tur självklart ökade efterfrågan på även andra upplåtelseformer, lägen och komfort. De vid tidpunkten fördelaktiga lånevillkoren gjorde det dessutom möjligt för väldigt många att uppfylla sina innersta drömmar, ett rött litet hus på landet. Gröna vågen var nämligen här kanske som en reaktion på det storskaliga och kommersiella, kvar stod ett antal elementhusbyggen på höjden, i förorten, med gapande svarta hål. Allmännyttan fick nu åter bidrag men inte för att bygga utan för att täcka alla hyresförluster.
Värt att nämna är också den bankkris som kom att spela en alldeles avgörande roll för allmännyttan i början av 1990-talet. I ett huj skulle alla kommunala bostadsbolag stå på egna ben. Borta var för alltid särskilda lånevillkor, bundna evighetsräntor, bidrag mot hyresförluster och andra statliga garantier. Från början av 1990-talet lämnades allmännyttan lite åt sitt eget öde vilket för vissa bolag blev dödsstöten men för flertalet andra ändå ett steg i utvecklingen mot en mångfald också i sättet att driva bostadsbolag. De allra flesta har klarat sig riktigt, riktigt bra och anpassat verksamheten efter de nya förutsättningarna. I dag verkar både allmännyttiga och privata bostadsföretag på en marknad under samma villkor. Vissa skillnader kvarstår, i allmännyttan är kommunen ägare av näst intill hela aktiestocken och bolagsstyrelsen är politiskt tillsatt. Men skattesubventionerade bidrag är ett minne blott.
Sigtunahem nära konkurs
Märsta är ett Sveriges folkhem i miniatyr, uppbyggt under rekordåren med sin första egentliga flerfamiljshusbebyggelse från tidigt 1950-tal. Funktionalismen har satt väldigt tydliga spår i kommunen inte minst genom de influenser som kom via Märstadelegationen och visionen om de fyra kullarnas stad i början av 1960-talet.
Även i Märsta vittnade näst intill ödelagda bostadsområden om den dels felaktiga befolkningsprognosen som gjordes just i början av 1960-talet, dels den gröna våg som så lägligt slog till inte bara mot Märsta utan mot hela det svenska "kommersiella" samhället.
1 000 vakanta lägenheter blev saldot för Sigtuna kommun. Det var som alla förstår en överraskande missräkning. Bostadsbolaget Sigtunahem brottades med tankar om konkurs.
Räddningen för kommunen blev alla de nya svenskar som flyttade hit och behövde tak över huvudet. I dag består kommunens invånare av ungefär 36 procent svenskar med invandrarbakgrund. Nära 50 procent av Sigtunahems hyresgäster har invandrarbakgrund. Just här i lilla Märsta finns nästan hela världen, en enorm mångfald och kulturskatt.
Tyvärr är vardagen för alla dessa nya svenskar inte alltid så lätt, här precis som i övriga Stor-Stockholm, Göteborg och Malmö problematiseras bilden av svårigheten för dessa grupper att ta sig in på den svenska arbetsmarknaden. Många tvingas helt enkelt in i ett "ofrivilligt" bidragsberoende. Segregationen i vissa stadsdelar är med det ett faktum.
Bär våra egna kostnader
Ungefär 25 procent av Sigtuna kommuns befolkning har i dag sitt boende i Sigtunahems regi och ungefär lika stor del av bostadsbeståndet är således också i Sigtunahems ägo.
Man kan ju fråga sig hur ett bostadsbolag bäst förvaltar ett sådant förtroende?
Sigtunahem bär i dag helt sina egna kostnader precis som andra privata bostadsbolag och verkar på en öppen marknad, hur påverkar det verksamheten?
50 procent av Sigtunahems hyresgäster har som redan nämnts invandrarbakgrund. 16 procent av hushållen är ensamstående med barn, det är dubbelt så många relativt kommunen och länet. 59 procent är ensamboende. 12 procent av hyresgästerna är beroende av socialbidrag för sin försörjning och allt för många saknar utbildning och arbete.
Sigtunahem i samverkan
Några av Sigtunahems bostadsområden har under 1980- och 1990-talen fått symbolisera problem sammankopplade med just arbetslöshet, social- och etnisk segregation. För att få bland annat dessa områden att fungera bra trots många gånger mycket komplexa behov har Sigtunahem under de sista tio åren decentraliserat förvaltningsorganisationen, utvecklat samarbetet med hyresgästerna och satsat på samverkan med myndigheter och förvaltningar, föreningsliv, skolor och i viss mån även näringslivet. Samhällets sektorisering är en av de främsta orsakerna till att myndigheterna faktiskt misslyckats med att hjälpa folk till en dräglig tillvaro, varvid många av problemen vältrats över på bland annat bostadsbolagen.
Eftersom Sigtunahem numera verkar på en öppen marknad under samma villkor som också privata bostadsföretag är det självklart viktigt för bolaget att ha en vision, en affärsidé och någon form av formulerad målgrupp.
Likaså en tydlig profilering, marknadsföring och ett starkt varumärke. Även om det finns många boenden inom Sigtunahem som av olika skäl lever på marginalen, finns det i dag krav på att göra goda affärer. Det är en ganska tuff utmaning för ett bostadsbolag att både svara upp mot förväntningar om attraktiva bostäder och miljöer för samhällets socioekonomiskt svaga grupper och dessutom göra det på ett affärsmässigt, fördelaktigt sätt. Om den affärsidén finns det ingen direkt konkurrens!
Trots det antar vi utmaningen med glädje, hårt arbete och finess.
Boende med omtanke
Sigtunahems vision för att möta framtiden på ett offensivt sätt är "Boende med omtanke". För oss är det självklart att varje boende ska ha rätt att känna sig trygg i bostaden såväl som i bostadsområdet.
I våra bostadsområden ska det vara liv och rörelse, många olika typer av mötesplatser och alla ska erbjudas möjlighet till en "aktiv fritid".
Sigtunahem erbjuder något utöver att bo, nämligen förutsättningar att leva. Oavsett i vilken fas i livet vi är, oavsett kulturarv och oavsett behov och resurser ska det finnas rum och mötesplatser för att umgås, aktivera sig, bli bekräftad och sedd.
Med ett stort utbud av aktiviteter i samhällsnyttans tecken som kollo för barn och pensionärer, läxhjälp, studiecirkelverksamhet, motion och hälsa, samverkan med föreningsliv och förvaltningar tror vi att vi inte bara borgar för trygga och trivsamma bostadsområden för alla våra hyresgäster utan också lyckas i ambitionen att få fler människor att känna sig bekräftade.
Fullt uthyrt, nöjda hyresgäster som bor kvar länge och en aldrig sinande ström av potentiella kunder är ett kvitto på en bra och efterfrågad verksamhet, och ett måste också i framtiden för att värna det som allra bäst garanterar tryggheten för ägare såväl som våra hyresgäster – en god ekonomi.
Vi är stolta på Sigtunahem, stolta över vad vi kan erbjuda och visst tar vi ansvar, ansvar för vår ekonomi, ansvar för dem som bor hos oss och ansvar för kommunens hela utveckling. Vi tycker att vi förvaltar förtroendet väl och att vi på ett seriöst sätt faktiskt står oss i konkurrensen.
På en öppen bostadsmarknad, under lika villkor!