Årets sista nummer av Glimten är ämnat att spåna lite kring den framtid Sigtuna kommun och Sigtunahem går till mötes. Anders Johansson (s) har i egenskap av såväl kommunstyrelsens ordförande som Sigtunahems styrelseordförande utvecklat sin framtidssyn. Vi har även träffat Peter Kockum (m), oppositionsråd i Sigtuna kommun, för att höra lite om hans och moderaternas visioner inför framtiden med fokus naturligtvis ställt på de kommunala frågorna.
Text: Marina Helge, marknadschef
Det är tidig förmiddag när vi knackar på dörren till moderaternas partiexpedition på Södergatan. Så gott som omgående står Peter Kockum i dörröppningen som leder oss direkt fram till mötesbordet. Lokalen är ganska spartanskt inredd med i princip ett jättelikt bord, ett femtontal stolar, på golvet några papperskassar med broschyrer, ett antal högar utspridda med vad jag antar remisser, motioner, nästa års skuggbudget, sossarnas bostadspolitiska program och annat politiskt intressant och så då två kontorsplatser. Närmast ytterdörren sitter Björn Orring som arbetar deltid på partiexpeditionen och längre in med utsikt över gården sitter oppositionsrådet, Peter Kockum.
Vi slår oss ned i ena änden av det jättelika bordet och på väggen mot kortsidan hänger en stor plansch föreställande Peter med hund, en svart labrador. En mycket varm och levande bild!
– Bilden är tagen i samband med valkampanjen 2002, säger Peter och ser nöjd ut.
Jag tar upp mitt block och min penna och börjar anteckna. Peter häller upp nybryggt kaffe i våra muggar. Under tiden samlar jag mig så gott jag kan och fokuserar på den röda linjen i detta, mitt allra första och vad jag antar mycket spännande samtal, med oppositionsrådet Peter Kockum.
En skånsk 63-årig sigtunabo
Peter är född i Skåne, barnbarns barnbarn till Frans Henric Kockum som i mitten av 1800-talet grundade Kockums Mekaniska Werkstad vilken inledningsvis främst tillverkade lantbruksredskap, bränneriapparater, spisar och ugnar men som från 1870 också anlade ett skeppsvarv i anslutning till verkstaden. Och som dessutom bildade Skånska Cement AB 1871 efter att även ha specialiserats på cementtillverkning.
I övrigt beskriver sig Peter som far och farfar, hundhusse, oppositionsråd, moderat, kristen, gift, villaägare, boende på Munkholmen och 63 år.
– Inte nödvändigtvis i den ordningen, skyndar sig Peter att tillägga.
Peter berättar vidare att han har sina rötter främst från Stockholmstrakten, uppvuxen i Djursholm. Fadern var arkitekt och modern hemmafru. Det visar sig att fadern ritat många av husen som uppfördes i Stockholm under 1920 och 1930-talen, främst på Kungsholmen men också på Södermalm.
– Förutom av min familj tog jag väldigt starkt intryck av åren vid Lundsberg, berättar Peter. Det var främst där jag etablerade mina politiska, kristna och humanistiska värderingar. Det var också där jag grundlade tron på den enskilda individens styrka och förmåga, avslutar han.
Peter berättar vidare att han så småningom fortsatte studera runt om i världen, London, Paris och Stockholm naturligtvis.
– Jag var studentkårens ordförande i Stockholm 1968, berättar Peter entusiastiskt. Men jag stod naturligtvis på andra sidan barrikaderna skyndar han sig att tillägga, bland annat tillsammans med Carl Bildt avslutar han.
– Jag har fortfarande kontakt med honom, jag fick ett e-mail strax innan ni kom, tillägger han och berättar några episoder från tiden som studentkårens ordförande, minnen som han faktiskt delar med just Carl Bildt.
– Jag och Carl var på ett av många stormöten under studenttiden 1968, berättar han, det var tillsammans med kommunister, maoister och dubbelmaoister. "Sitt ned" kommenderade ordföranden för mötet, vi fick absolut inte stå upp, berättar Peter. Då surnade Carl till och sade, "det må så vara att Du står upp för Mao Zedong tanken men vem sitter på min täckjacka?" Peter ler gott åt minnet!
– Jag var och är allergisk mot stormöten, deklarerar Peter, och jag är absolut allergisk mot den där typen av direktdemokrati som sossarna nu är på väg att införa i kommunen, tillägger han.
Professionell moderat
Senare framkommer att Peter varit professionell moderat i ett par perioder.
– Mitt första professionella, politiska uppdrag hade jag under 1970-talet. Jag var då direktör på moderaternas riksorganisation i Gamla Stan. Min andra period sammanföll med att jag flyttade till Sigtuna kommun och Söder Til för ett tiotal år sedan. Jag var valledare för moderaterna till en början, därefter fick jag helt enkelt frågan om jag ville tillträda som kommunstyrelsens ordförande under förra mandatperioden vilket jag tackade ja till och nu sitter jag här sedan två år som oppositionsråd.
Utöver sina politiska uppdrag har Peter Kockum arbetat inom reklambranschen och bankväsendet, bland annat som vice president inom SE-banksfären.
Stark ideolog
Peter Kockum ger intryck av att liksom Anders Johansson ha en mycket stark ideologisk förankring. Han värnar kompromisslöst om individen, friheten och varje människas rätt att bygga sin egen framtid och utveckla sina personliga egenskaper.
– Varje människa har styrkor, deklarerar Peter, styrkorna kommer bäst fram i ett samhälle som ger varje individ frihet. Dock måste det självklart finnas en viss grundtrygghet exempelvis för handikappade och sjuka. "Samhället måste med andra ord ha ett golv". Men samhället ska inte hindra och begränsa individens möjligheter att utveckla sina färdigheter. Vänstern har en kollektiv samhällssyn som verkligen begränsar individens utveckling, därför är jag moderat, avslutar Peter.
Peter berättar vidare att han hämtar inspiration från främst företagsledare inom näringslivet. Förebilderna är Hans Werthén, känd från Electrolux och Hans Rausing, Tetra Pack. Peter beskriver dem som "kreativa, karismatiska och innovativa". Och de kanske mer än några andra företagsledare har gjort sig kända för gemene man som engagerade, ansvarstagande eldsjälar.
Peter berättar om ett möte han hade en gång med Hans Werthén, i "källarplanet" på Electrolux fabriker på Lilla Essingen, då i egenskap av företrädare för SE-banken.
– Jag kom in på kontoret som i princip rymde ett jättelikt skrivbord med mängder av olika pappershögar. Werthén bad mig stiga fram och jag berättade att jag skickat en promemoria till honom tidigare. Werthén funderade en stund, varpå han likt en kobra greppade ett papper mitt i en av högarna på skrivbordet och mycket riktigt, pappret han fick tag i var just promemorian jag själv skickat honom tidigare, berättar Peter. "Jag har inte läst igenom ärendet ordentligt, kan du dra – Jag kom in på kontoret som i princip rymde ett jättelikt skrivbord med mängder av olika pappershögar. Werthén bad mig stiga fram och jag berättade att jag skickat en promemoria till honom tidigare. Werthén funderade en stund, varpå han likt en kobra greppade ett papper mitt i en av högarna på skrivbordet och mycket riktigt, pappret han fick tag i var just promemorian jag själv skickat honom tidigare, berättar Peter. "Jag har inte läst igenom ärendet ordentligt, kan du dra det muntligt?" Frågade Werthén. Jag drog ärendet fortsätter Peter, varefter Werthén ritade ett stort kryss över promemorian och lade det överst i högen. Jag kunde inte låta bli utan att fråga vad det där krysset betydde, säger Peter. "Att jag kan ärendet"! Svarade Werthén!
Han imponerade stort Werthén, han var verkligen dynamisk, orädd och kreativ med ett enormt minne!
Thatcher som förebild
Peter Kockums politiska förebild är utan tvekan Margaret Thatcher, Storbritanniens premiärminister, 1979–1990.
– Thatcher tog över ett land i kaos, rent av i jättekaos där bland annat strejker blivit vardag, säger Peter. Ur nationalencyklopedin framgår också mycket riktigt att, "fackföreningarnas inflytande begränsades under Thatchers ledning, vidare att de offentliga utgifterna reducerades, skatterna sänktes, inflationen bekämpades och de statliga företagen privatiserades". Där framgår också att "Thatcher var en kvinna känd för sin kompromisslöshet och starka vilja".
– Thatcher skapade ordning och reda, poängterar Peter, och bäddade för en jättelik tillväxt som långsiktigt gav mycket positiva effekter vilka faktiskt ligger till grund för de framgångar Blair i dag skördar! Storbritannien har ju rent av blivit ett föregångsland, avslutar Peter.
– Sigtuna kommun är en mångfasetterad kommun, konstaterar Peter något senare.
– Rosersberg, säger Peter, är ett stationssamhälle som har sina egna rötter, sina egna informella ledare, där alla känner alla. Valsta, är ett 60-talsområde med kosmopolitisk karaktär, med invånare som representerar hela världen. Sigtuna stad och den delen är en bygd och kulturskatt med anor från 900-talet, med en helt annan åldersstruktur, där SSHL skolan, kyrkan och konferensanläggningarna spelar en central roll. Märsta slutligen, är ett samhälle präglat av närheten till Arlanda flygplats och en bygd som kanske inte riktigt hittat sina rötter ännu.
– Tiden är en avgörande faktor för att ett samhälle ska hitta sin karaktär, fortsätter Peter. Tiden kan kanske förkortas genom att bland annat skapa olika mötesplatser för invånarna som exempelvis idrottsanläggningen som nu planeras i Tingvalladalen, vilken faktiskt var en moderat idé från början. Problemet för Märsta är dock att det inte finns något som binder samman stadsmiljön, avslutar Peter .
Lider av planeringsskepsis
Vi övergår till att samtala om framtiden även om Peter Kockum låter mig förstå att han inte är så imponerad av planerare och visionärer och att han dessutom lider av en grundläggande "planeringsskepsis". Men Peter säger också vid något tillfälle under intervjun att han inte är någon reaktionär person vilket ofta kanske främst moderater brukar beskyllas för.
– Det är nödvändigt med mötesplatser, påpekar Peter ännu en gång som svar på frågan om kommunens framtid. Det är nödvändigt, fortsätter Peter, med mötesplatser som befordrar rötter och nätverk för att skapa ett helt och fungerande samhälle! Det är främst långsiktigt rätta mötesplatser som leder till ett stabilt samhälle och där finns det mycket mer att önska i exempelvis Märsta.
– Jag försökte med Märsta station, fortsätter Peter. Stationen brändes ned, folk kom på besök i kommunhuset och grät, det var det enda kända gamla huset som fanns i Märsta och det var en trygg mötesplats som förenade människorna på orten. Därför byggde vi upp stationen på nytt, och tänkte oss en vänthall som skulle vara trevlig och bra samt en kiosk som ytterligare skulle bidra till att förstärka tryggheten och trivseln. Nu har vänthallen förfuskats och blivit ett problem med bland annat uteliggare som pinkar och förfular. Borta är den trygga och välfungerande mötesplatsen.
– Det är en viktig skillnad mellan oss och den sittande majoriteten, avslutar Peter. Vi skulle ha satsat mycket mer resurser på tryggheten och säkerheten för kommuninvånarna. Vi skulle bland annat ha satsat ytterligare på trygghetsstationen, avsatt pengar till klottersanering, underhåll av gång- och cykelvägar samt hållit efter buskage i mörka och otrygga områden så att alla skulle kunna känna sig trygga och säkra, så att det helt enkelt kändes bra för alla att bo i Sigtuna kommun.
– En annan viktig skillnad mellan oss och den sittande majoriteten i kommunen är synen på och intresset för näringslivet, deklarerar Peter. Vi skulle ha gett företagen bättre förutsättningar och skapat fler arbetstillfällen. Tillfredsställelsen i näringslivet har minskat dramatiskt. Näringslivet måste fungera, det är en förutsättning för ett väl fungerande samhälle! Avslutar Peter.
Vad skall man med Sigtunahem till?
– Sigtunahem – tja, vad ska man använda det till? Svarar Peter när ämnet kommer på tal!
– Vi moderater är av uppfattningen att kommunen inte ska driva några bolag. Det är en av punkterna i vår programförklaring. I dag är det omöjligt att avhända sig de kommunala bostadsbolagen på grund av statliga regleringar men om det vore möjligt är vi av uppfattningen att så ska ske. Det ligger ingen värdering av bolaget i sig i det, fortsätter Peter, Sigtunahem är ett bra allmännyttigt företag. Det är mer av principiella skäl.
– Det bästa samhället skapas under konkurrens, betonar Peter vidare. Konkurrensen i sig sporrar olika aktörer till de allra bästa prestationerna. Jag har bara dåliga erfarenheter av monopolism.
Jag frågar Peter Kockum om han anser att alla människor har rätt till en dräglig bostad och vem som i så fall bär ansvaret för att de får det?
Peter dröjer något med svaret, men konstaterar lite senare,
– Politikerna bär ansvaret för att dra upp ramarna för att ett samhälle bygger bra bostäder. Men det ska inte vara några kollektiva lösningar, individen måste själv avgöra vad som är en dräglig bostad.
Peter berättar vidare om ett möte han erfarit tillsammans med en tjänsteman från stadsbyggnadskontoret för några år sedan. De träffade en väldigt udda person, ett original, i centrala Märsta som utförde små ärenden åt kommunen mot lite material som vederbörande behövde till sin bostad, en "jordhåla", enligt tjänstemannen, utan vare sig vatten eller avlopp.
– Det var dock en dräglig bostad för honom i linje med hans värderingar, poängterar Peter.
– Ett problem, fortsätter Peter, är att det byggs för många hyresrätter, folk måste få äga sin bostad. Byggkostnaderna är otroligt höga i Sverige jämfört med övriga Europa. Höga produktionskostnader och ett allt för högt skattetryck leder till hyror och bostäder som ingen har råd att betala.
Peter är av uppfattningen att bostadssituationen i 1920- och 1930-talets Sverige var föredömlig. Det byggdes kvalitetsmässigt bra bostäder som fortfarande står sig bra, bra ytor och med en relevant fördelning mellan olika lägenhetsstorlekar.
– Det var en liberal bostadspolitik och ingen bostadsbrist, poängterar Peter.
– Om du får ett jobb i Bryssel i dag, fortsätter Peter, har du en perfekt lägenhet i rätt hyresnivå, rätt läge och med rätt standard inom fyra dagar! Vi har fel bostadspolitik i vårt land, den är alldeles för hårt reglerad, avslutar han.
Förespråkar "social housing"
Peter berättar vidare att moderaterna planerar för en kommunbefolkning om 50 000 invånare 2020. Och att det motsvarar ett behov av en bostadsexpansion om ungefär 300 bostadsenheter per år. Han berättar också att för närvarande moderaterna är av uppfattningen att en tredjedel av bostadsbeståndet i kommunen bör vara äganderätt, en tredejedel bostadsrätt och en tredjedel privata hyresrätter. På frågan om vad som är det goda boendet, svarar Peter,
– Det är när brukarna och det omgivande samhället är nöjda med det!
För de kommunmedborgare som lever under marginalen förespråkar Peter och moderaterna en typ av "social housing" och hämtar inspiration från länder som Storbritannien, Tyskland och Holland.
Det för oss givetvis in på behovet av bostadssociala aktiviteter inom kommunen där Peter ställer sig positiv till ett bostadssocialt engagemang i linje med just "social housing" för medborgare som lever under marginalen. Vidare att det är viktigt att exempelvis socialförvaltningen har ett antal lägenheter till sitt förfogande för att garantera att människor med särskilda behov också får möjlighet till en "dräglig bostad". Men när vi kommer in på aktiviteter i förebyggande syfte eller aktiviteter som i rent PR-syfte ska generera potentiella kunder till kommunens bostadsbolag ställer han sig helt kallsinnig.
– Pensionärskollo och liknande aktiviteter är helt fel, poängterar han. Strukturen på bolaget konkurrerar helt enkelt inte på lika villkor. Ett exempel på det är bland annat den kommunala borgen hävdar Peter. Som också uppfattar att han delvis har stöd för sitt resonemang av representanter från hyresgästföreningen!
Om Peter och moderaterna får bestämma
Människorna kommer att ha det mycket bra i Sigtuna kommun om 50 år om Peter och moderaterna får bestämma!
– Sigtuna kommun är ett nav i bandet mellan Stockholm och Uppsala. Näringslivet kommer därför i vår regi att vara differentierat och utvecklat, liksom arbetsmarknaden. Kommunen kommer vidare under vår ledning att satsa resurser på högre utbildning och teknisk utveckling. Läget och utvecklingsmöjligheterna kommer att skapa enorma synergieffekter. Satsningarna i sig kommer därför att borga för både ekonomisk och social trygghet för alla medborgare i kommunen om vi får bestämma.
– När det gäller barnen och ungdomarna, fortsätter Peter, måste vi se det dynamiskt, det vill säga inte bara se vad som ryms inom kommunens gränser utan se möjligheterna inom hela länet.
– Vi måste vidare ha ett underifrån perspektiv, avslutar Peter, vi förtroendemän ska lyssna och tillvarata medborgarnas synpunkter och intressen, se medborgarnas behov och möjligheter. Och inte som sossarna – se det ovanifrån, "ratta för att optimera modellen så att säga".
Vem som kommer att ratta moderaterna in i framtiden är dock osäkert, Peter Kockum ser för första gången under samtalet något bekymrad ut.
– Thomas Stavbom flyttade till Uppsala nyligen av personliga skäl, säger Peter. Och låter mig förstå vem han själv föredragit som efterträdare den dagen han väljer att trappa ned.